Så var man hemma igen, iaf för en kvick visit. Endast en vecka får jag vara hemma :( men det är bättre än ingenting. Känns väldigt skönt att vara hemma, men samtidigt väldigt konstigt. Det är verkligen två olika liv. Att komma hem får en också att inse hur stort detta egentligen är, för mig iaf. Jag bor i New York nu. Min vardag ute på Long Island består i stora drag av att simma och plugga, så ibland känner man sig som en "no lifer" men vill man fly verkligeheten, för att känna pulsen av manhattan tex, sätter man sig bara på tåget i en 40 min. Väl inne på Manhattan är det inte konstigt om man ser Lindsey Lohan på en klubb, blir bjuden på champagne som att det vore saft från BOB eller blir bjuden till hela Yankees lagets efterfest , för det är New York och där kan allt hända. Jag har träffat så många underbara människor som jag vet att jag kommer hålla hårt i hela livet, jag har lärt känna mig själv på ett nytt plan och för att inte tala om vad vi utvecklat vår slang-engelska ;) Jag är så tacksam för denna chans och jag är så glad för att jag vågade ta den! Som en nära vän sa till mig "Livet är ju till för att levas har jag hört, så även om det är jobbigt för mig att du åker vet jag att du har "the time of your life" därborta. Kom ihåg att du representerar Sverige nu Cornelia!". Jag vill påstå att jag lever, jag är lycklig!