Förra helgen hade vi Mets, vår conference. Vi toppade inför denna tävling eftersom målet var att kvala till Nationals i Ohio. Vi/Jag kunde inte ha haft en bättre tävling än vad vi hade denna helg. Jag slog personligt rekord på allt jag simmade samt vann 50 Fr och kom 2a på 100 Fr. Vi vann 4x50 Fr och Me lagkapperna samt gjorde våra A-cuts till nationals (I 4x50 fr laget simmade jag på 23,4. Så snabbt har jag aldrig simmat förut!). Så himla härligt vi var såå nöjda, är så nöjda! Ohio here we come! Alla i laget gjorde verkligen bra ifrån sig, det är så skönt när man får betalt för all tid man lagt ned. Det är verkligen blod, svett och tårar. Hela tävlingen var super taggande och det var riktigt kul att tävla!

Men (det finns alltid ett ”men”..) På måndagen (snart en vecka sedan) när vi precis kommit hem från mets ska jag ramla i trappan och stuka foten. Inte en vanlig liten vrickning utan en stukning, en lila färgad baseboll som satt på min vänster fot vid ankeln. Typiskt eller hur?! Men den är på bättringsvägen, jag gör rehab och isar varje dag så jag vet att jag kommer va 100% till nationals. Gud va kul det ska bli!



Jag och Sandra delade rum. Nice TV, sköna sängar...we like :D


På söndagen efter försöks passet var alla rätt schletna så vår tränare tvingade
oss alla att ta is bad för att snabba på processen att få ut all skit (syra) ur benen.
Men Morgan hade lite problem att komma i....det var trotsallt is kallt.


Final 100 Fj. Jag bana 3, Riley bana 4. En sluttid för mig på 57,7 vilket väl ungefär
är 1,03?


Ingen pasta mellan passen här inte (tyvärr) istället blir det ofta "Grilled chicken, lettuce, tomato, swiss cheese, honey
mustard and mayo on a roll" ganska gott det med...